Kommunerna står inför stora utmaningar när de ska anpassa sig till ett förändrat klimat. Frågorna kring hur de bäst går till väga är många men några givna lösningar finns sällan. Det framkom vid ett seminarium som CSPR, Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, höll i samband med sitt 10-årsjubileum.
Riskerna med klimatförändringarna visar sig inom en rad samhällsområden, alltifrån havsnivåhöjningar som innebär större risk att bygga nära vatten, till värmeböljor som kan påverka folkhälsan och leda till dödsfall.
– Hur väger man den ena risken mot den andra? Vad ska prioriteras? Vilken tidshorisont ska vi ha när vi planerar? Är det till nästa val eller ska vi planera för generationer framåt? Det är frågor vi måste ha svar på och vara överens om, påpekade Anna Bratt, samordnare för klimatanpassningsfrågor på länsstyrelsen i Östergötland.
Hållbar mobilitet
Seminariet hade fokus på klimatanpassning av städerna. Karolina Isaksson, forskare vid VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) talade om hållbar mobilitet.
– Med det menas att vi måste minska antalet resor och även resornas längd, men också övergå till andra transporter som att gå, cykla och använda kollektivtrafik. Men hållbar mobilitet upplevs ofta som en politiskt svårhanterlig fråga eftersom det handlar om radikala förändringar i människors liv, sa Karolina Isaksson.
Samtidigt finns det en tydlig trend i västvärlden där körkortsinnehav minskar och intresset för exempelvis cykelpendling ökar, konstaterade hon.
– Tendenserna är alltså lite motstridiga. Våra transporter ser ut som förut, samtidigt växer sociala rörelser fram kring mer hållbara transporter.
Rättviseperspektiv
Anna Jonsson, forskare på CSPR, talade om rättviseperspektiv i klimatanpassningen.
– Vi har en massa kunskap men perspektiven glöms bort. De som drabbas mest är de socioekonomiskt svaga grupperna och människor med fysiska eller psykiska nedsättningar. Det måste vi ha i åtanke i klimatanpassningsarbetet.
Svårt motivera förtätning
En trend i dagens stadsplanering är att förtäta bebyggelsen som ett sätt att hålla ihop staden mer och därigenom minska avstånd och bilåkande. En annan trend är stadsodling. Seminariet tog även upp andra aspekter på hållbarhet, som att utnyttja överskottsvärme från industrierna, bygga klimatsmartare samt minska parkeringsplatserna och därmed biltrafiken i innerstäderna.
En hel del görs redan idag, men det är många gånger ett otacksamt arbete, påpekade Mårten Arnberg, socialdemokratisk ledamot i stadsplaneringsnämnden i Norrköping.
– Vi möter ofta motstånd från folk. "Bygg gärna tätare", säger dom – men inte här. Det sänker priset på vår villa." Acceptansen för de förändringar vi gör är inte stor. Hur ska vi hantera detta, frågade han sig.
Kanske genom att ge lokalpolitikerna mer stöd från nationellt håll, var ett förslag. Och vissa motarbetade förslag vinner gehör på sikt, till exempel trängselskatterna i Stockholm, var en annan synpunkt.
Samverka om kompetens
En sak var alla överens om och det var vikten av samverkan.
– Kommuner, företag och akademi måste till exempel bättre utnyttja varandras kompetens. Det är många gånger svårt att få till ett sådant samarbete, men det är viktigt att vi förstår varandras världar, konstaterade Sara Gustavsson, forskare vid Avdelningen för industriell miljöteknik på LiU.
Forskare, östgötapolitiker och tjänstemän från bland annat Östsam och Norrköpings kommun deltog i seminariet. Det arrangerades av forskare inom projektet Klimatfrågors integrering i lokal policy och planering, CLIPP.
Källa: http://www.liu.se/liu-nytt/LiU-nytt?l=sv&newsitem=564536
