Våra ängsblommor blir allt ovanligare och växer numera ofta vid vägkanten. Trafikverket Väst gör sitt bästa för att skydda dem och vill nu sprida sin speciella inventeringsmetod till övriga landet. Inventeringsmetoden går ut på att skanna av vägkanterna där de sällsynta och fridlysta blommorna finns, för att kunna skriva speciella förhållningsregler för driftentreprenörerna på just de sträckorna. Inventeringsmetoden är unik för Trafikverkets region Väst, och nu hoppas Trafikverkets miljöexpert Mats Lindqvist att fler av landets regioner vill följa i deras fotspår.
Bilarna och lastbilarna dånar förbi vägkanten till gamla E6:an vid Saltkällan. I diket sitter Trafikverkets miljöexpert Mats Lindqvist och beundrar en planta trollsmultron. Han får ropa högt för att överrösta oväsendet när han berättar att trollsmultronen är sällsynta och svåra att hitta numera. Men här i vägkanten växer flera plantor, som Trafikverket gör allt i sin makt för att bevara.
En bit längre bort kan man också hitta blodnäva och kungsmynta som tillsammans med ytterligare fyra fridlysta arter växer tätt intill den hårt trafikerade vägen.
Visst hade Mats Lindqvist önskat att det var på en äng han hittade dessa blommor, långt bort från trafikens fart och oljud. Men faktum är att de klassiska ängsblommorna nästan bara går att hitta vid vägkanterna idag.
– I dagens högproducerande jordbruk finns det inte plats för ängsflora. Vi gödslar ängarna för hårt, eller låter många djur på liten yta beta marken för hårt, säger Mats Lindqvist.
– Floran har alltså antingen högrationaliserad åker eller igenväxt skog att välja mellan, och de mår inte bra av något av det.
Ängsflora vill ha mager mark för att må bra. Gödslet gör marken för näringsrik för att blommorna ska trivas. Därför har de klassiska ängsblommorna, så som gulmåra, ljung, johannesört och tjärblomster, hittat en alternativ levnadsmiljö längs vägkanterna.
– Eftersom Trafikverket ser till att vägkanterna sköts bra och slåttras lagom mycket trivs växterna här, säger Mats Lindqvist.
Men det är inte bara att låta växterna klara sig på egen hand. I den utsatta miljön längs vägarna krävs det att man skyddar arterna från hot som grävarbeten och så kallade invasiva växter som riskerar att konkurera ut ängsblommorna, till exempel lupiner. Därför genomför Trafikverket inventeringar av vägkanterna inför upphandlingen av driftkontrakt. Alltså innan de bestämmer vilken driftentreprenör som ska få uppgiften att sköta om vägen.
Under inventeringarna skannar de vägkanterna för att hitta dem där de sällsynta och fridlysta blommorna finns, för att kunna skriva speciella förhållningsregler för just de sträckorna. Trafikverket har nyss avslutat sin inventering av driftsområdet Norra Bohuslän, och hittat ett 50-tal artrika vägkanter.
– Bara vid den här vägkanten har vi alltså hittat åtta rödlistade arter, säger Mats Lindqvist när han hukar sig för att visa ett praktexemplar av den fridlysta kungsmyntan.
Inventeringsmetoden är unik för Trafikverkets region Väst, och nu hoppas Mats Lindqvist att fler av landets regioner vill följa i deras fotspår.
– Arbetet med bevarandet av arter är generellt ganska outvecklat i Sverige. Norge ligger till exempel långt före oss. Men vi har bra kunskap inom Trafikverket som det är bra om vi kan sprida internt. Inventeringarna är en bra start.
De ska också presentera resultatet av deras arbete på en konferens för nätverket IENE (Infra Eco Network Europe) i Malmö i höst, och förhoppningen är att inspirera till att ta bevarandet av sällsynta arter på större allvar.
– Det är ett nytt perspektiv att infrastrukturen kan vara så viktig i naturvårdsarbete. Det är alltid en utmaning att få ekologin och tekniken att gå ihop, men jag tror att det är rätt väg att gå. Det är vi som sköter vägarna och eftersom det är där blommorna finns idag är det praktiskt att det ekologiska arbetet ligger hos oss, säger Mats Lindqvist.
Rebecca Sutton
