Västra Götalandsregionen vill skala upp sitt re:textileprojekt för kläder till industriell nivå. En förstudie som gjorts av Textilhögskolan i Borås visar att det finns stora möjligheter, men också ett antal hinder som måste övervinnas, bland dem att skapa fungerande system för klädinsamling, logistik och produktion.
Den årliga globala förbrukningen av textilfibrer har ökat från 29 miljoner ton 1980 till 90 miljoner ton 2013. Klädkonsumtionen per person har fördubblats. Jan Carlsson, projektledare för förstudien på Textilhögskolan, tror inte att den årliga tillväxttakten på 4 procent kan fortsätta. Bomullsproduktionen har slagit i produktionstaket och kan inte växa mer. Visserligen kan andra råvaror ersätta en del men inte allt.
Att vi köper så mycket kläder innebär också att mycket resurser förbrukas, men också en stor påverkan på miljön, i de länder där kläderna tillverkas.
– Vi måste ge oss in i det här med textil återvinning och återanvändning och det nu, sa Jan Carlsson under ett event som arrangerades av Marketplace Borås i torsdags.
I förstudien har man kommit fram till att det finns tillräckligt med kläder ute hos konsumenterna, som kan samlas in, för att det ska räcka till en storskalig redesign-satsning.
Potentialen finns i konsumenternas garderober
– Den stora potentialen finns i konsumenternas garderober - inte det som lämnas till återvinning. Vi köper i genomsnitt 20 plagg per år. VI behåller dem i garderonben ca 3-4 år. Varje garderob innehåller 70 plagg i genomsnitt (motsvarande 29 kg), alltifrån nyinköpt till sådant som inte används. Frågan är hur vi ska få de kläder som inte används in i kretsloppet, sa Jan Carlsson.
Totalt tror man att det är realistiskt att kunna samla in 8,7 kilo kläder per person och år i Västra Götaland, men i så fall måste lättillgängliga insamlingssystem utvecklas. Då finns potential för att redesigna 1,6 miljoner plagg årligen, varav 800 000 ska komma direkt från garderoberna.
Nationell sorteringsanläggning
Nästa utmaning är sorteringen. Idag saknas i stort sett storskaliga sorteringsanläggningar och för att projektet ska kunna gå vidare. Helst skulle en nationell sorteringsanläggning behöva byggas. I denna ska kläder kunna sorteras efter dam/herr, typ av kläder, material och färg. En komplicerad process då det rör sig om 40-50 sorteringsparametrar totalt. Men redan vid sorteringen bör också kunniga designers finnas till hands, som kan se potentialen i hur plagg kan redesignas.
Redesign i tre nivåer
Redesignen kan ske i tre nivåer, med olika möjligheter till skalbarhet och lönsamhet. Alla kläder ska inte designas om. Vissa kan med enkla medel snyggas till (refurbish) innan de kan säljas. Mellansteget i designtrappan är att med enkla medel höja värdet på plagget. Det kan vara att skära till, sy på etiketter, fickor, knappar, nitar etc. Det kan också handla om att tvätta plagget så att det får ett speciellt utseende eller applicera ett tryck. Överst i designtrappan kommer att göra en total redesign av plagget och skapa något nytt. Det är en dyr process där en hel del tid måste läggas, vilket gör att plaggen måste säljas till höga priser.
Huvuddelen av de redesignade plaggen kommer att ligga på mellansteget, och det är också där det är möjligt att skala upp det kommersiellt och industriellt och därmed bli intressant för etablerade klädmärken liksom nya entreprenörer och välgörenehetsorgaisationer. Målet är att kunna skapa hela kollektioner.
Små redesignbutiker
Men enligt studien kan det i framtiden också bli vanligt med mindre redesignbutiker, dit vem som helst kan gå in med sina kläder och få dem ändrade och omsydda efter önskemål. Det är visserligen småskaligt, men då kommer man ifrån alla problem med insamling, sortering och annan storskalig hantering.
Sist men inte minst handlar det om att utmana invanda köpbeteenden. För de som arbetar med redesignade plagg handlar det om att skapa så attraktiva varumärken och plagg som möjligt, för att få kunderna att i framtiden till en viss del köpa redesignat och inte bara nytt.
Källa: Miljö Online
